Jag vet inte hur jag ska säga det här... mina känslor är "all over the place" (lol) right now. Jag känner en blandning mellan ångest, lycka, sorg och frihet. De flesta av alla dessa personer som jag har sett varenda dag i 3 år, vissa 7 år, kommer jag förmodligen aldrig någonsin se igen. Vi kommer spridas med vinden, ungefär. Ångesten är över att jag verkligen inte vill sluta på Björnbodaskolan... det är som ett andra hem. Personerna där är som min familj. Lyckan - att slippa vissa personer där, som ser ner på mig, och starta ett nytt liv. Sorgen - Över att hur lite jag än vill det, så kommer jag alltid komma ihåg alla. Det spelar ingen roll vad som händer, alla är en del av min barndom. Vi alla är en del av varandras uppväxt, och vi har sett varandra utvecklas till något bättre. Hur lite jag än vill det så är vi en del av varandras liv och vi kommer aldrig komma ifrån det, tyvärr. Friheten - sommarlovet.
Jag vill bara tacka alla (för jag vet att det är några som faktiskt läser det här) för att vi har haft kul under dessa år. Visst har det funnits motgångar, visst hatar några av oss varandra, visst har vi bråkat, visst har alla känt sig nere ibland. Men de här tre åren, har nog förmodligen varit de roligaste i hela mitt liv. Troligen kommer det ändras, men jag gick från att vara den tysta, blyga tjejen som aldrig pratade, alltid ville vara för mig själv, som alltid gjorde som alla andra sa till att bli en självständig kvinna. Okej det där var överdrivet men ja. Första terminen i fyran - herregud vad jag kände mig osäker. Jag hade inga vänner under den perioden heller, så jag gick bara runt där, tyst, skötte skolan. Men saker och ting förändrades, och jag har haft många vänner, och vissa har jag kvar. Jag har dessutom haft världens bästa lärare som alltid var förstående, hjälpsam och brydde sig om oss alla. Speciellt tack vill jag säga till de bästa vännerna i världen, Sandra och Felicia, ni vet att jag älskar er. Tillsammans med er två är inget omöjligt. Jag vill även tacka världens knäppaste killar för att ni höjer upp våra självförtroende, är allmänt roliga och har varit där för oss när vi har brist på tjejkompisar, haha! Älskar er alla. Tack till allihopa, bara för att.
Things end. But memories are forever.