I denna stund blir min bebis Harry arton år gammal. En viktig ålder - han är från och med nu vuxen.
Sedan första gången jag såg bilden på dig har jag bara tänkt på dig och ditt band. Fan vad töntig jag låter, men det är the whole truth. Nadia skickade den där bilden via facebook, och sen var jag beroende. En vecka senare började jag lyssna på One Directions musik. Yttligare två veckor senare lyssnade jag bara på deras musik. Och efter en vecka efter det visste jag nästan allt om er, började kolla på X Factor, grät när du grät, skrattade när du grät. Det enda sorgliga med dig är att du inte vet att jag finns.
Som jag skrev i rubriken, du ändrade mitt liv så jävla mycket. Jag gick och deppade över en ful tönt innan du kom in och lyste upp hela min tillvaro. Tack vare dig, Harry, och ditt band, har jag åter vunnit en liten bit av det självförtroende jag blev av med. Och jag blir starkare för varje dag när jag vaknar upp och hör "HI, WE ARE ONE DIRECTION" och tittar upp på bilden där du sitter. Jag pratar inte om något annat, jag tänker inte på något annat - hela mitt fkn liv består utav dig. Folk tycker att jag överdriver, men jag är inte bara ett fan. Jag är kär i en kille som jag inte känner. Vilket är djävulskt jobbigt. Helt seriöst så existerade jag bara ett tag för 1D. Och hur jäkla mycket jag satt och hoppades över att Caroline Flack ryktet inte var sant. Jag vill att du ska vara lycklig, men du förtjänar en tusen gånger bättre tjej än henne och även om jag önskar att du var min. Men det kommer aldrig hända. När jag inte vill lyssna, tänker jag på dig. När jag inte har något att göra, stalkar jag information om dig. När det är briste på samtalsämne, tar jag alltid upp ditt namn. Fyfan vad jag älskar dig. Puss&kram, ha världens bästa födelsedag världens bästa Harold Edward Styles. ♥


älskar dig så fkn mycket. ♥